kom och var min vän för en sekund

I över en vecka har jag nu varit glad, riktigt glad och positiv till allting, har trott att allt kommer sluta bra tillslut ändå. Men allt kan ändras så jävla snabbt. Nu är jag tillbaka på ruta 1 igen, då jag känner att jag verkligen inte orkar mer.. vi pratade nyss i telefonen, och det var inte ett så speciellt glatt samtal.. Har vi verkligen inget gemensamt? Och har vi aldrig kul tillsammans? jag har svårt att tro på allt det där, för vi har verkligen våra stunder, tycker jag iallafall...
Men det fick mig iallafall att börja tänka tillbaka, hur allt var i början.. så jävla lyckligt och glatt. vi hade alltid kul med varann och var glada när vi sågs och verkligen längtade efter varandra... Jag minns första gångerna vi umgicks så jävla väl, och skulle göra allt för att få komma tillbaka till det.. ALLT! det var så jävla perfekt.. varenda liten grej var perfekt, han tyckte att allt var pefekt. Nu är allt så jävla annourlunda.. Jag känner väl nästan lika dant som då, kanske inte är lika nykär som då, men allt annat. Men han,, han är på helt andra tankar.. Och gud var jag önskar att jag kunde ändra på det, det är allt jag vill..Det ända jag vill är att få vara med den personen som får mig att känna kärlek på riktigt, och få återuppleva allt de gamla fina igen.. om jag bara kunde ändra... Det är så jävla svårt när man är ung att bevisa att man verkligen tycker om en person på riktigt, det är lättare när man blir äldre, då kan man ju gifta sig och allt de där, men vafan kan man göra när man är ung?? Jag kan ju inte säga och göra mer än att säga att jag älskar dig, på riktigt...